b a (r) n b r y t a n d e

En ba(r)nbrytande blogg om ofrivillig barnlöshet och vanlig hederlig ångest

Att våga vara egoistisk

Kategori: Familj/vänner, Livet

Jag har blivit en sann egoist. Något jag faktiskt kan säga jag är innerligt stolt över. Det är mycket tack vare att jag träffade en fantastisk man för snart 4,5 år sedan. En man som inte gör sig till för andra, som är ärlig men inte brutal, social, tydlig, okomplicerad, gör precis det han vill och ber inte om ursäkt för sig. Han däremot träffade en tjej som skulle vara alla till lags, alltid satte sig själv sist, gjorde allt för att bli omtyckt, slog ner sig själv mentalt varje dag, bad om ursäkt för sig själv och såg bara prestationer. Hennes egetvärde var uselt. 
 
Sanningen är den att människor i din närhet oavsett vilket kris du går igenom kommer fortfarande sätta sig själv och inte dig i främsta rummet. De kommer inte pausa sina liv eller ringa varje dag. De kommer inte knacka på din dörr bara för att du har en dålig dag. De kommer inte sjukskriva sig för att vagga dig när du gråter eller sitta uppe en hel natt för att höra dig sjunga i förtvivlan. De kommer inte välja sina ord i din närhet. De kommer inte ens tänka tanken. 
 
Jag har under denna erfarenhet vågat börja säga nej till att alltid säga ja. Jag har fått förstå att jag inte är en central del i någon annans liv än mitt eget (möjligtvis också min mans). Jag har ställt mindre krav på min omgivning och då indirekt också på mig själv. Vilken befrielse. Genom att fokusera mer på mig själv och mindre på andra har besvikelsen också uteblivit. Jag uppskattar mina vänner och min familj nu för vad de ger utan att bli frustrerad över vad jag önskat att de borde. 
 
 

Att vara ärlig

Kategori: Livet

Det har både från mig men främst från min man varit endel hemlighetsmakeri kring vår barnlöshet. Han är väldigt privat av sig och jag är kanske något av en motsats. Enhel del människor i vår absoluta närhet samt endel andra är införstådda med vår situation. Jag anser att det varit både till vår fördel och nackdel. Med min öppenhet har kommit en förväntan från min sida. En förväntan som har varit omöjlig många gånger att leva upp till som nära vän/familj. 
 
Nu dagdrömmer jag ofta. Jag tänker mycket på när vi blir gravida. När barnet är här. Längtar så mycket efter att i den trygga situation jag då befinner mig i få besvara frågor kring vårt barn med brutal ärlighet. 
 
Att tala om att få sitt barn kan ta plågsamt lång tid. Även när du bestämt dig vara redo för ett. Att väntan kan sätta den finaste kärleksrelation på prov. Och vänskap. Att du ibland inte vet hur du ska ta dig igenom en morgondag för dagen idag vill aldrig ta slut. Jag ska berätta om tiden. Tiden som stod still samtidigt som åren for iväg. Hur tårar till slut inte längre fanns. 
 
Jag längtar så efter den dagen. Önskar jag hade haft modet redan idag. 
 

Gravid i åratal

Kategori: Barnlöshet, Sorg

Något av det svåraste i denna resa är medvetenheten. Att vara medveten om varenda minsta detalj i en befruktning. Om missfallsrisk vid graviditet. Om komplikationer. Embryots utveckling. Eller inte utveckling. Förlossningssvårigheter. Graviditetsdiabetes. Fosterdiagnostik. Jag vill inte veta allt det här. Jag vill bli gravid, oförskämt lycklig och sen leva i en tro om allt kommer gå bra. 
 
Men jag vet att när det dagen kommer. När plusset blir en verklighet. Då är det inte bara något som har hänt. Det är planerat. Och ältat. Och längtat efter. Då har jag redan varit gravid i åratal. Jag kommer säkert vara trött. Trots den ofantliga tröttheten kommer jag vara rädd. Skräckslagen. Varenda sekund. 
 
Hade jag kunnat hade jag raderat denna ångestfyllda hjärna. Bara för ett tag. Raderat all ångest. Börjat om på nytt. Låtsats som att vi inte kämpat på detta sätt. 
 
När jag berättar för min mamma om min oro för min oro inför en eventuell graviditet svarar hon mig bara
 
- Välkommen till föräldraskapet. Det är för resten av livet.