b a (r) n b r y t a n d e

En ba(r)nbrytande blogg om ofrivillig barnlöshet och vanlig hederlig ångest

Tapeter, namn och väntan

Kategori: Barnlöshet

Inatt är vi på varsitt håll. 

Har säkert ringt varandra fem gånger var med svepskäl som "när kan vi gå på bio?", "gick det bra med hundarna?" "tog bussresan lång tid?". Utöver det skickar vi sms. Bilder, fåniga hjärtan och pussar, kramar. Tror ingen av oss uppskattar att vara ifrån varandra nu men vi förstår att det är nödvändigt ibland, kanske också lite nyttigt. 

Bebisrummet ska göras iordning. Orkar inte vänta längre. Att göra allt i bakvänd ordning har blivit vår grej. Vi har tagit mod till oss att våga prata om framtiden, med barn. Igår kväll låg vi vakna och pratade namn. Kom till någon form av uppgörelse. Idag byter vi bilder på tapeter. Här är vi långt ifrån överens men vi har slutat med att säga "vi tar det när det är dags". Medans vi går in på år fyra i denna långa graviditet tycker jag bestämt att vi kan ta oss den rätten. 

Kanske behöver jag något år till på mig att prata bort tapeter med älgar på. Vi har haft det tufft nog utan att jag ska behöva stirra på en tolvtaggare när jag ammar. 

Där går min gräns.


Tar tillbaka kontrollen

Kategori: Barnlöshet

Idag leker jag att jag har kontroll. Att jag är precis som alla andra. Vi ska avvakta med nya försök. Inget enkelt beslut men ett fattat sådant. Jag känner ett lugn. Blir inte skrämd av väntan. Känner kontrollen och tilliten, som alltid när jag står inför IVF. Nästa månad har vi ont om personal på jobbet. Jag vill inte stressa. Det är viktigt att nästa försök blir välplanerat. Viktigt för mig. Ska vi fortsätta att misslyckas vill jag iallafall känna att "vi gjorde allt, precis allt vi kunde". Månaden efter har vi bokat en veckas skidsemester med nära vänner. Jag vill inte medicinera, mensa eller böla mig igenom årets resa. Den är viktigt för oss. Vår återhämtning. Jag känner mig något förvånad över att inte vilja kicka igång med sprutorna direkt. Klara av detta ägguttag. Köra på. Fixa en liten höst bebis. Jag har gett upp det där med beräknad ankomst. Så många gånger som jag suttit räknat månader. Aah, en unge till midsommar, i september, till jul, till min födelsedag osv osv. Det funkar inte. Jag är så trött på min fixering. Så nu tar jag över för en stund.
 
Nu får du vackert vänta på oss, förstår du.
Mamma och pappa har lite annat för sig.

Mina trasdockor

Kategori: Livet

Tänker på föräldraskap. Oftare nu men även då. Det där året som au pair. Au pair i en trasig familj. Med två små barn. Tillräckligt stora för att förstå men alldeles för små för att göra skillnad. Resorna, fram och tillbaka. Frågan om kvällarna "how many days". Tårarna efter en mor, en far. Ett ständigt upprepande. "Three more sleepies". De förvirrade små hjärnorna som inte kunde greppa. En frustration som gavs uttryck i ilska. En ilska som blev bestraffad. "Two more sleepies".
 
Det var hjärtslitande att se dessa trasdockor skjutas mellan två egentligen inte dåliga föräldrar men situationen var otacksam. Oron värkte i deras små bröst. Jag såg. För jag var alltid där. Jag tröstade. Tog deras oro. Vi tre blev ett. Det var vi mot världen. Jag älskade dem som om de vore mina egna, ändå kom jag alltid sist. Det var mamma, det var pappa och det var styvfar.. Det gjorde inget. Jag älskade att komma sist. Om mig på sista plats behövde de aldrig tävla för uppmärksamhet eller kärlek. Vi skulle vara trygga tillsammans. Aldrig behöver säga de där orden "I love you more than..".
 
Att skilja sig är inget enkelt beslut men att bilda familj borde vara minst lika besvärligt. Det ska vara på riktigt, allvar och noggrant övervägt. Det ska kännas. För när det känns då kämpar man.