Karusellen barnlöshet
Kategori: Familj/vänner
Så hade vi då hösten förra året ett ynka embryo kvar i frysen. Det var vad vi visste. Vi visste också att närmare hälften av de embryo från frysen inte hade klarat upptiningen. Det var nervöst att tänka på att möjligheten fanns att det inte heller skulle klara sig. De landstingsfinansierade försöken var nu avklarade. Ett FET försök hade vi redan bekostat själva. 11.000 kronor. En hanterbar summa, tyckte vi båda. Skulle vårt sista lilla embryo klara sig var det värt 11.000kr ytterligare, såklart. Om det klarade sig. Mitt i allt det här möter jag en vän på stan. Jag hade en bra dag, trots allt. Något som skulle komma att förändra sig snabbt. När jag möter min vän pratar vi en stund. Jag, utan att ha fått frågan, berättar kortfattat om våra tidigare försök. Jag berättar om det sista embryot, om tankarna på att testa igen till nästa år, om alla pengar behandlingarna kostar. Det som händer sen sitter kvar hos mig än idag. Hon, min vän, säger att men åh ruinera er inte. Hon finner sig snabbt, kanske inser hon sitt misstag som relativt nybliven tvåbarnsmamma med två friska barn att orden ruinera er inte till två förväntansfulla människor med en otrolig barnalängtan är allt annat än passande.
För vad är pengar värt när drömmen om ett barn aldrig vill slå in?
