b a (r) n b r y t a n d e

En ba(r)nbrytande blogg om ofrivillig barnlöshet och vanlig hederlig ångest

Att tro på en Gud

Kategori: Livet

Jag har bett min Gud dra åt helvete. Flera gånger dessutom. Ibland har jag gett han "fuck you", vid andra tillfällen mer tänkt att han är en jävla idiot. Jag skäms inte för det precis. Min Gud känner mig vid det här laget. Det blir mer dålig stämning när min man högt och tydligt konstaterar "det finns ingen Gud". Då måste jag snabbt knäppa mina händer och be om Hans förlåtelse.
 
Ja, jag tror på Gud. På hans skapelse. På hans härlighet. Det har jag alltid gjort. I sabbatsskolan, när mormor försökte skicka mig på kristet campus i England, under alla toklånga predikans, när jag hälsade på i Stockholms församling (även om det hade varit ett rimligt skäl att vilja backa ur). Jag är inget bra kristet föredömme. Har bara läst delar ur Bibeln, svär, pratar skit, dricker alkohol osv. Det fina med att vara Hans vän är att Han är sjukt förlåtande.
 
Jag tror inte bara på Gud utan på Universum, "The secret" och på att "allt har en mening". Hur smärtsamt vår resa än må vara så vet jag långt inne i mig att allt har sin tid och plats. Att det finns en mening till att våra väg tar de mest oväntade vändningarna. Jag känner mig trygg i det men det gör mig inte mindre otålig eller stressad. Inte heller mindre ledsen. Men att ha någon att skylla på med jämna mellanrum är skönt.
 
Eller kan man också tro, som min man gör, på tillfälligheter och slumpen.
Det verkar ju onekligen skitkul.

Jesus, släng dig i väggen för här kommer farbror Slumpen och ställer till det.
Snark, dubbelsnark.
 
Kommentera inlägget här: