Sportlov
Kategori: Livet
Jag dagdrömmer ofta. Så även denna vecka. Kanske mer än vanligt. Det är barnens sportlov. Jag älskade själv sportlovet. Det lilla aktivitetshäftet för hela veckan som delades ut i god tid. I ytterst noggrannhet planerade man sina dagar in i minsta detalj.
När jag tänker barn tänker jag ofta på det liv vi kommer ha som familj. En vecka som denna hade både jag och han tagit ledigt för att umgås med vårt barn. Jag ser hur vi med en liten "sportlovspeng" åker in till stan kanske med tåget, fikar, går till badhuset, hälsar på en avlägsen släkting, åker skidor, sitter uppe lite för sent efter att ha hyrt en film, äter pizza på pizzerian, leker med kompisar.
Det vackraste jag vet är när hela familjer rör sig ute tillsammans. Barn och vuxna. Umgås och skrattar. Kanske tycker jag det är just så vackert för jag vet att alla barn inte har det så. Barnen som hatar allt som har med lov att göra. Där det knyter sig i magen vid långa ledigheter för man tvingas vara hemma med sinà dysfunktionella
föräldrar. Där skolan är dessa barns största trygghet.
Jag vet att vårt barn kommer få härliga sportlov tillsammans med oss men vi bjuder med alla barn som önskar. Det är faktiskt en vuxens skyldighet.
Tills dess.
Jag drömmer vidare.
Karin säger:
Vad fint du skriver.... Så målande. Precis hittat din blogg, tack för fin text. Mkt igenkänning. Brukar också drömma mig bort, det är härligt att göra det ibland.., och det är väl därför man orkar med den här IVF resan som är som en bergochdalbana. En ständig längtan man alltid bär med sig: ibland sorglig, ibland drömmande längtan, en sårande längtan och ibland en helt underbar kittlande längtan....