När livet kom med besked
Kategori: Familj/vänner
Jag visste att det var dåliga nyheter nästan direkt när jag läste meddelandet. Det var från mamma som undrade om jag inte kunde ringa pappa och fråga hur det gick hos läkaren. Hon började meddelandet med "hej gumman". Ett "hej gumman" och ordet läkare i samma mening kunde bara betyda en sak. Tråkiga besked. Pappa har varit trött och med besvär en tid nu. Pappa tillhör 70 plussare, generation "gubbe" och är född -39 (bara en sådan sak). Han är mer envis än alla åsnor i världen och driver oss ständigt till vansinne med sin tjurskallighet. Jag är glad att vi idag växer upp i en tid där män tillåts känna, vara ledsna och uttrycka sig. Det ligger knappast i min fars generation eller personlighet att vältra sig i känslor och prata med stora ord.
I åratal har jag dragit ur honom orden. Ställt frågor om barndom, mina farföräldrar som jag aldrig hann lära känna, lumpen, första förälskelse, tidigare fru, arbete, idrott osv. Ibland har jag fått svar men lika ofta har han skakat på huvudet och avfärdat mig i stil med "vad du pratar". Jag kan erkänna att jag lagt ibland lagt så mycket energi på de rätta frågorna att jag ofta inte lyssnat helhjärtat till svaren han faktiskt hade. Det ligger i min personlighet.
Jag ringer inte pappa utan mammas telefon. Mycket riktigt har de inga goda nyheter till mig. Pappa har fått prostatacancer. Det också. Utöver ett hjärta som får kämpa allt mer, utöver tröttheten, gikten, kärlkrampen och den ständiga besvikelsen över att inte längre vara den man man en gång var. Prostatacancern i sig är inte oroväckande, inte ens om den spridit sig något. Det är alla resor, strålbehandlingar, fem dagar i veckan i två månader som skrämmer mig. Kommer hans hjärta orka? Kommer han vara orolig och ledsen?
Mamma fortsätter. Hon berättar att han på hemvägen varit mycket bekymrad. Egentligen bara över en sak, sa hon. En sak kan tyckas fjuttigt i det stora hela, efter en cancerdom och tuff behandling som väntar. Men pappa, ja han oroade sig bara över den där saken.
Han undrade "kommer jag klara mig till december".
Pappa, du kan vara lugn. Du klarar dig till december och tills dess att ditt nyast barnbarn ska komma till världen. Ditt femte i ordningen. Din yngsta dotters barn som hon längtat efter i tre år. Du kommer klara dig. Du ska hålla mitt barn. Punkt slut. Jag älskar dig.
