Återbesök
Kategori: Gravid
Nu var vi glada och som alltid, i god tid. Barnmorskan samtalade länge om våra jobb och om andra oväsentliga saker. Min man hade gått av sitt nattskift vid 07 samma morgon och nu var klockan 09. Han vägrade annat än att följa med trots det att jag erbjudit mig att gå själv. Jag ville påskynda barnmorskan något och till slut var det dags att lyssna på vår bebis hjärtljud. Rummet fylldes av dessa och jag föreställde mig vårt barn där inne. Livlig och nyfiken.
Efter det följde provtagning och vikt. Alla värden såg bra ut och vikten regerade hon inte på alls. När hon sedan visade kurvan på datorn låg jag något övre det "normala". Vi tittade på varandra. Vad han föreställde sig vet jag inte men jag såg framför mig en monsterbebis med sju armar och två huvud. Jag som under hela tiden frågat "är det normalt?" blir tyst. Tänker på alla kommentarer om hur stor mage jag har och tittar nu på kurvan. Det här är slutet. Alla hade rätt. Något är verkligen fel. Jag hör plötsligt min kille fråga "hur farligt är det att ligga över?" Då tror jag att barnmorskan på riktigt förstår vår oro. Jag blir ledsen för hans skull. Jag vill inte han ska vara orolig. Efter det får vi en föreläsning i huruvida alla är olika och att ligga lite över eller under har ingen som helst betydelse. Hon berättar att många kvinnor ställer liknande frågor efter allmänhetens ständiga tyckande kring en kropp under en graviditet. Hon är uppenbart irriterad på denna allmänheten.
Sen skrattar vi alla så gott och jag med min stora mage vaggar vidare till jobbet där jag senare samma dag får kommentaren "så tjock redan". Nu svarar jag bara "ja, men så perfekt på kurvan jag ligger".
