b a (r) n b r y t a n d e

En ba(r)nbrytande blogg om ofrivillig barnlöshet och vanlig hederlig ångest

En kväll utan barn

Kategori: Familj/vänner

Så gjorde vi det då till sist. Vi hade barnvakt för en helkväll. Ingen stor grej kanske för de flesta mammor och pappor men väldigt ansträngande för denna lilla mamma.

Att allt skulle gå bra kunde jag förstås räkna ut men det där dåliga samvetet innan var ganska bedrövligt att ha att göra med. Jag har mina andningspauser när jag jobbar, nu halvtid när sambon har semester. Det är inga konstigheter att lämna honom till sin pappa för att han är trots allt en pappa och vi har en plan att skola in lilleman senare och då behöver jag jobba. Det är verkligheten men att ha barnvakt för att vara själv bara för att har inte känts rätt. Han är vårt ansvar och vi hans trygghet. Han är knappt åtta månader. Han är en bebis. Behöver vi verkligen roa oss på tu man hand redan?

Min mamma och pappa kom hem till oss för att ta hand om lilleman. Att de skulle vara här kändes självklart. Det är här han är tryggast och somnar då i sin säng (vår). När kvällen startade var det som att all oro släppte. Kanske hjälpte första drinken till eller var det så att jag bara bestämt mig för att vara cool med situationen. Dessutom vet jag hur stolta mormor och morfar var för att få förtroendet. Kvällen var fantastisk och blev sen. Visst krävde jag lite rapportering från min mamma vilket jag också fick. Hon försäkrade mig om att allt gick bra.

Nu till helgen är vi bjudna på inflyttningsfest som vi planerat att gå på. Farmor och farfar lovade att hjälpa till denna gång men när de visat sig att de även lovat att ha sambons brors dotter kände jag att det fick vara. Första gången vill jag gärna att de har all fokus på vår son och knyter an och allt det där. Visst fixar de att vara barnvakt åt båda två samtidigt men jag känner inte längre att den där inflyttningsfesten är så viktig och står gärna över. Klart jag känner lite irritation över att vi är dem som står tillbaka när vi nu äntligen vågat be om barnpassning. Frustrationen över att farmor och farfar ändå har svågerns barn väldigt frekvent men då vi frågade för sent får vi också skylla oss själva. Vi är inte överens här, jag och han. Han ser inte problemet i att lämna bort vår son i en sån situation men jag vet att han egentligen mest av allt bara längtar efter att vara vi två en kväll till och att han blir besviken. Här står jag ändå på mig.

Jag är inte så brydd längre. Vår fantastiska kväll lever vi på länge. Fast det mest betydelsefulla är ändå när vi vid 02.45 ligger på varsin sida om vår kille och han vaknar till för ett ögonblick, tittar på sin pappa och sen på mig, hans mamma och efter det faller tillbaka i djup sömn.
Kommentera inlägget här: