Det var fint att sitta där. Jag kände mig något nervös men hon var så lugn att jag lyckades behärska nervositeten väl. Det senaste hade jag mått rätt bra och som alltid under dessa perioder har jag svårt att se att nedstämdheten kan komma intågandes igen. Vill inte vara till besvär.

I väntrummet passade jag på att ringa ett samtal till vår BVC kontakt. Hon, som hade lovat att återkomma samma dag, men inte ringt på två månader. Jag var alldeles för snäll under samtalet och sa så artigt jag kunde att "som jag minns det sa vi att du skulle ta kontakt med mig". Minnet var glasklart trots att beskedet om blåsljud gjorde att jag fick en gråtattack. BVC sköterskan menade att hon ringt men att hon såg på sin to-do list att hon skulle testa få tag i mig på nytt. Jag suckade inombords. To-do list. Allt hade känts bättre om hon faktiskt bara sagt att hon glömt. Det är väl inte så konstigt. Något olyckligt kanske men inte oförlåtligt. Istället vände jag samtalet och själv bad om ursäkt (!) för mitt sammanbrott på sista kontrollen. Vi bokade ny tid och jag släppte alla övriga känslor.

Mitt emot mig satt då en kvinna, i samma ålder jag föreställt mig och läste innantill. Hon läste ur remissen. En sammanfattning av mitt liv och känslor. Redan där och då började det tåras i ögonen. Herregud, jag har ju suttit i terapistolar åtskilliga gånger. Har jag inte kommit längre än såhär? Det kändes som vi satt där i en evighet. Jag pratade, konstaterade och grät lite. Var inte tiden slut snart? Hon lät det ta tid. Tog inte en ansats till att avbryta samtalet. Det var fint, hon var fin. Kanske den bästa jag träffat. Jag vågade vara sådär ärlig. Hon menade att det inte var ovanligt att saker man trodde var bearbetade behövde bearbetas på nytt när man blir förälder. Precis så är det. Jag hade formulerat för mig själv min målsättning. Hon menar att det krävs tålamod, acceptans och övning. Jag är beredd men vissa saker gör ont. Det gör så fruktansvärt ont. Men jag är mamma nu och då måste det onda få ta en mer begränsad plats i mitt liv. I vårt liv.

En timme mot förändring.