Tapeter, namn och väntan
Kategori: Barnlöshet
Har säkert ringt varandra fem gånger var med svepskäl som "när kan vi gå på bio?", "gick det bra med hundarna?" "tog bussresan lång tid?". Utöver det skickar vi sms. Bilder, fåniga hjärtan och pussar, kramar. Tror ingen av oss uppskattar att vara ifrån varandra nu men vi förstår att det är nödvändigt ibland, kanske också lite nyttigt.
Bebisrummet ska göras iordning. Orkar inte vänta längre. Att göra allt i bakvänd ordning har blivit vår grej. Vi har tagit mod till oss att våga prata om framtiden, med barn. Igår kväll låg vi vakna och pratade namn. Kom till någon form av uppgörelse. Idag byter vi bilder på tapeter. Här är vi långt ifrån överens men vi har slutat med att säga "vi tar det när det är dags". Medans vi går in på år fyra i denna långa graviditet tycker jag bestämt att vi kan ta oss den rätten.
Kanske behöver jag något år till på mig att prata bort tapeter med älgar på. Vi har haft det tufft nog utan att jag ska behöva stirra på en tolvtaggare när jag ammar.
Där går min gräns.