Ny familjemedlem
Kategori: Allmänt
Det är nya tider nu kan man säga. Jag har fått bot mot ångest. Är glad förjämnan och bekymmersfri men verkligen inte avtrubbad. Tvärtom. Nu när min hjärna fått vila från oro tar jag in allt det fina i mycket större utsträckning. Den andre vuxne här hemma har förstås inte vant sig än vid denna helomvändning. Jag är en supermom nästan hela tiden. Kanske kan man anmärka på det där mobilsurfandet jag pysslar med men i övrigt, en riktig stjärnmamma. Hjälper till endel att tvååringar överlag är rätt roliga typer.
Därför är det nu lite störigt att jag som nu dansar på rosa moln börjat hitta det där forumet igen. Vad gör jag där kan man undra? Det är det här med syskonförsök. Vi kan inte bestämma oss. Han säger "bara bestäm dig". Men så är det såhär att vi är rätt trötta. Vi älskar vårt barn men kanske inte barn generellt. Det känns som om man borde fast jag är inte alls säker på att jag faktiskt vill. Ja, kanske spelar rädslan roll över att misslyckas, kanske är jag bara glad i det vi har. Jag läser om andras längtan på internet, om att få fler barn. Olika medicinska termer jag aldrig brytt mig om att lära mig. Jag läser om en besatthet och tid som passerar förbi. Jag vill inte lägga mer tid på att älta, längta och sörja.
En tid nu har jag ätit preventivmedel. Har inget svar på varför. Det bara blev så, hade lite mer känningar av endometriosen så det kunde hjälpa sa man. Vi blev berikade med ett barn. Det kanske finns en mening. Gud ser kanske att jag inte orkar två. Jag vet inte om det finns en mening men det är alltid i den tanken jag landar. Då var det väl inte meningen. Vad är meningen med något alls egentligen? Den kommer vi aldrig förstå, kanske bara blir den klarare med tiden.
Vi har en ny hund iallafall. En barnvänlig sådan. De är redan bästa vänner, den fyrbente och tvåbente. Det är väldigt fint att se.
