Sen en tid har vi tagit beslutet att göra syskonförsök via ivf. Minns jag rätt har vi två befruktade embryo kvar i frysen, långtidsodlade. Vid första behandlingen fick vi tillbaka ett "färskt" som inte fäste, de fyra kvarvarande som klarade upptiningen var korttidsodlade, ingen av dessa fäste heller. Det var vid andra fulla behandlingen vi fick vårt lyckoägg och nu finns det alltså två stycken kvar. Dessa är vad man kallar långtidsodlade. Jag inbillar mig, starkare, överlevare. Vi har inte bara tagit beslutat att testa dessa men också gemensamt beslutat oss för att det stanna där. Vi varken orkar eller vill ta oss råd att göra fler behandlingar. Det är kostsamt men också mycket smärtsamt, psykiskt och kroppsligt.

När allt detta stod klart att vi skulle försöka igen började jag drömma hela nätter och dagar. Jag drömmer om syskon, om graviditeter, om bebisar, om amning. Jag tänker på en bebis vid mitt bröst, om en storebrors nyfikna ögon, om föräldraledighet. Jag drömmer om två, om att hemlighålla en tvillinggraviditet, om överraskande miner, om beundran.

Då händer det något. Idag får jag veta att ett par vänner väntar just det, ett tvillingpar, ett par små liv. Två knyten. Två småsyskon till deras förstfödde. Bebisar. Jag blir glad, jag blir så fantastiskt glad. Det är precis som om mina fantasier gått i uppfyllelse. Allt det där jag tänkte. Det var så. Allt var så välbekant. Precis som jag gått och föreställt mig.

Det slår mig i bilen påväg hem att jag inte kände någon missunnsamhet. Ingen avundsjuka. Ingen ilska. Ingen förtvivlan. Känslor som jag känt så många gånger förr de fanns inte i min kropp. De fanns ingenstans. Jag var inte ledsen. Inte bitter. Tankarna man skämdes förr, ångrade. Tankar som plågade en om nätterna. Skammen. Inget fanns längre kvar. Jag kör långsamt i ett vinterlandskap och ler. Det är vackert. Jag är glad. Känslan av att vara glad. Av att vara genuin. Att utbrista i något äkta. Det enda jag kan tänka när solen bländar mig där jag kör är vad för kakor jag kan tänkas baka åt mina vänner, för de måste ha gått om kakor i frysen när bebisarna kommer.