b a (r) n b r y t a n d e

En ba(r)nbrytande blogg om ofrivillig barnlöshet och vanlig hederlig ångest

Ångest och världens finaste son

Kategori: Allmänt

Att bli förälder. Att vara mamma. Att trösta ett barn. Att uppfostra en son.

Den senaste tiden har ångesten ännu en gång trappats upp. Det kändes bra att ha samtalshjälp och jag var närvarande och lugn efter båda samtalstillfällena men så eskalerade allt igen. Nu jämför jag min sons utveckling med andra jämnåriga. Han är 15 månader och har tagit sina första steg men han har ingen fallteknik och har bråttom i sina steg. Han är ofta i sin egna värld och älskar att snurra saker. Tv dosan, boll, klossar, bilar. Ibland lyssnar han till sitt namn, oftast inte. Han är svårflörtad när det kommer till skratt och har som allra roligast när pappa busar. Han säger ord som -mamma, -pappa, -lampa, -dansa, -diddi och kan härma många djurläten och vinkar när vi säger -hejdå. Han vet fler ord därtill då han tittar efter saker man frågar såsom boll, hund, bil osv. Igår var vi på lekland och han älskade bollhavet men var också upptagen av fläktarna i taket, på samma sätt som han gillar tvättmaskinen när den snurrar. Jag upplever inte att han fastnar i saker en längre tid utan byter av med andra lekar (leksaker), han uppmärksammar barn men är inte så intresserad av kontakt. Vid upphetsning flaxar han med armarna om nu något mer sällan än tidigare. Han sover och äter bra. Kryper, klättrar och reser sig och härmar oftast. Pekar ibland, bygger med klossar och säger "tut tut" så fort vi ser en bil. Han är olik andra barn i vår närhet men inte helt olik mig, sin mamma. Han är lugn, tillbaka, försiktig och gosig när han önskar. Älskar att läsa och bläddra i böcker och inspektera saker och när vi sjunger.

Jag känner mig stressad över att inte låta hans utveckling få ta tid, arg på mig själv efter att diagnostiserat han som autistisk. Jag har egentligen aning och svaren jag sökt har jag hittat på nätet. Den 20:e ska vi till BVC och jag har min mans välsignelse att ställa frågor om vissa beteende men här hemma fär jag inte längre yppa ett ord till för han har fått nog. Med all rätt. Det ena avlöser det andra. De senaste två dygnen har jag hetsat min son att försöka göra saker som att peka, lyssna till sitt namn, pussla osv Jag har gråtit och gråtit. Jag känner mig så jävla dum i huvudet, sä otacksam och elak. Vad håller jag på med? Min fina son som upptäcker världen och behöver stöd i det har nu en mamma så ångestfylld att hon inte kan hantera sig själv. Jag skäms, skäms, skäms. För någon månad sen hade jag ångest för anknytning, i förra veckan trodde jag att jag hade cancer och så håller det på. Det ena avlöser det andra. Jag önskar ett barn till men förstår att det inte är möjligt nu i den här ångesten. Kanske måste jag för första gången överväga något annat än enbart samtalshjälp.

Jag nattar dig ikväll. Vi hämtar bok och Diddi. Vi läser boken men du vill ibland avbryta och röra lampa. Du skrattar tills du kiknar när jag kittlar dig sen säger vi godnatt och du vrider dig ett par gånger och gosar in dig tätt intill sen somnar du direkt. Du förstår älskling, du är alldeles perfekt som du är, du är den du är. Jag älskar dig.

KOMMENTARER:

  • E säger:
    2017-03-15 | 21:50:53

    Hej!
    Detta låter som något jag kunde ha skrivit om mitt barn för 2 år sedan. Alla kallade henne svårflörtad. Log eller skrattade nästa aldrig. Pekade inte mycket. Sen i talet, sen motoriskt. Osv. Vi gjorde en autismutredning vid 2.5 års ålder men inget hittades. Idag är hon snart 4 år och inget tyder på autism. Fortfarande sen i talet men inget annat. Jag letade tecken på autism. Både på henne och lillasyskonet. Såg saker som jag annars inte hade reagerat på om jag inte hade googlat i timmar. Denna karusell med alla tankar förstörde ett halvår för mig med mina barn som jag hade kunnat njuta av. Såklart du ska göra en utredning om du tycker behov finns.Glöm aldrig att autism finns i så många grader och så mycket hjälp finns. Många välfungerande vuxna med autism finns i samhället utan diagnos också. Jag såg bara hur min dotter skulle hamna på ett hem osv... men det är inte svart eller vitt. Ditt barn är väldigt litet ännu. Brukar ex inte leka med andra barn. Följ ditt hjärta men med förnuft över hur mycket tid tankarna får ta. Ibland blir man så tråkigt insnöad.

    Svar: Tack så mycket för din kommentar. Det hjälper mycket att läsa dina ord.
    Ewa

Kommentera inlägget här: