I egenskap av pojkens mamma råkar vi ibland ut för vuxna med en lydnadsförväntan på barn. Gissa om de blir besvikna i vårt möte. Pojken lyder nämligen väldigt dåligt. Inte för att han inte vill. Utan för att han helt enkelt inte förmår. Tyvärr ställer detta till det för oss föräldrar ibland. Vi hör tysta reaktioner i vår omgivning som tycker att pojken inte inställer sig på ett korrekt sätt. Det är riktigt uppfattat om vi nu föreställer oss barn som små soldater stående i givakt. Pojken står nästan aldrig still, för det första. Dessutom är det otroligt svårt för pojken att inte reagera omedelbart på vad han hör och ser. Då blir det omöjligt att ta order av sin mamma. Pojken är ännu för liten för att uppfatta subtila signaler på hans oförmåga att lyda. Det mest troliga är att pojken aldrig kommer uppfatta dessa. Vilket jag, som mamma, är glad över. För faktum är att hem och skolas uppgift är inte att lära barn att lyda utan låta barn utvecklas till självständiga individer med förmåga att fatta goda beslut.