När året var sådär superfärskt hade jag ett möte med min nya gynekolog på helt nytt ställe. Tänkte att det kunde vara ett sätt att börja om på nytt. Radera de tre föregående åren. Första, där förväntan genomsyrade varje ligg. Eller andra som bestod av undersökningar, blodprov, utredning, väntan och åter väntan. Tredje året var lättast att vilja glömma. Sprutor, nässpray, förtvivlan, bråk, mer bråk, avundsjuka, hemskt långa sjukhusresor, lögner, medicinering, återföring, minus på graviditetstest. Året som kostade pengar men gav i n g e n t i n g.
Ny start. Ny läkare. Nya möjligheter.
Jag väntar duktigt i väntrummet. Flörtar med sjuksyster. Tänker fortfarande att artighet ska belönas en vacker dag. Sen är det min tur. Vi tar i hand, gynekologen och jag. Innan vi hunnit fram till undersökningsrummet vänder han sig om och tittar mig i ögonen. Han säger "jag vet var du jobbar. Tyckte väl du kändes bekant". Jag dör.
Sen var det bara att hoppa upp på britsen och sära på benen.
