Det är över
Kategori: Livet
Har inte varit ledsen på ett tag. Inte ens lite. Inga jobbiga tankar. Ingen sanning som vill slå mig om nätterna. Jag är ett oskrivet blad med ingen historia att berätta, ingen framtid att ge. Jag tror faktiskt inte ens att jag vill ha barn längre. Besvikelsen över att inget blev som vi tänkt har ätit upp mig om och om igen. Nu har resterna spottats ut och jag har för att vara helt ärlig, slutat bry mig.
Min första månad detta nya, fina, starka år har jag klippt av mig håret, shoppat, fixat ögonfransar, bokat sminkkurs, träffat vänner, haft middagar. Denna andra månad har jag börjat träna igen.
Vi pratar inte längre om nya försök. Vi skjuter på det. Vi skrattar istället. Bråkar ibland men njuter av livet. I lördags åt vi middag hos bästa vänner, gick ut, bowlade, drack vin, skrattade, pratade, dansade. Det var den bästa kvällen på mycket länge. Jag i mitt nya röda läppstift, i mitt korta hår med en nyvunnen självkänsla vågade besegra sorgen för ett ögonblick. Jag tror det kanske vara för evigt.
Kunde aldrig tro att det skulle vara såhär befriande att bara ge fan i det.
CarolinaH. säger:
Hej på dig :-)
Jag läsa din blogg och känna igen allt som du beskriver. Alla besviken test, hope, misslyckande och tanka om just då hade så ont i mitt hjärtat från min missfallt att jag vill inte ens gå ut från mitt rummet. Själv är jag från brasilian 30 år gammal och min man är svenske 38 år gammal.
I börja av våra resa till egen barn vill jag inte försöka med ivf ut bara gå med på adoption. Men min man vill så mycket ha en eget barn. Och hur skulle ser ut en mix av oss två :-). Saker är att just nu är vi på väg och försöka med ivf engång till. Om det inte blir något, för mig gör det ingent för att vi har bestämde oss att vi vill adoptera. Och det gör mig så glada at det går inte och beskriver denna känsla. Jag vet om det händer ingenting eller om jag blir gravid det är redan bestämd att vi kommer adoptera och det är så underbart :-). Livet är inte rättvist, det säger jag varige gång jag ser på nyheterna eller höra någon säger att ett barn blivit misshandel från sinna föräldrar. Att de har inte den kärlek som vi vill ge till vår barn om vi hade en chans. Som tur har jag min man,vänner och även grannar som stödja och hjälp oss med finna ord. Själv tag jag en paus från allt i nästa ett år och nu vi ska försöka igen men med tanka att vi ska va med på en adoption lista. Så för mig spelaingaroll vad som händer i framtiden för att jag vet i mitt hjärtat att vi kommer o blir föräldrar till någon söts barn :-). Just nu allt du behöver är en egen tid, en paus för lada in din energi. Sen ser du vad som är best för är två. Tillsammans ni är som en berg och en berg kan överleva allt :-). Stor kram från mig och Gud är med er ❤️