b a (r) n b r y t a n d e

Efter att ha snittat sex dagar med jobb i veckan det senaste var onsdagens fridag väldigt efterlängtad. Jag hade planerat just ingenting. Låg på soffan hela förmiddagen, till tidig middag med undantag för en kort hundpromenad. Skulle precis hoppa in i duschen när det slog mig att jag bokat in ett telefonmöte. Jag kom på detta bokade möte tio minuter efter utsatt tid. Vår kontakt på IVF-kliniken skulle ringa för att diskutera vidare behandling. Hur kunde jag glömma något så viktigt? Vill jag ens ha ett barn?

 

Äntligen ringde det. Min favorit läkare presenterar sig i andra änden. Sen frågar hon "hur är det med dig?". Jag blir helt ställd och replikerar med inte mitt absolut smartaste svar. Jag säger "kontroll". Inte som man hade hoppats det är under kontroll eller vi har läget under kontroll. Jag säger bara kontroll, så låtsas jag att täckningen är dålig.

 

Efter det händer flera fantastiska saker. Hon säger att vi inte behöver vänta flera månader, vilket vi trott, utan att vi kör så fort vi vill och orkar. Hon säger att min endometrios är så pass mild att det inte ska göra någon skillnad. Att en längre nedreglering inte är nödvändig. Att mina äggledare är bra. Inga cystor. Hon säger att alla våra befruktade embryon varit starka. Att det borde blivit en graviditet. Någonstans när hon börjar namnge olika mediciner slutar jag att lyssna.

 

Det enda jag kan tänka på är att jag vill ringa honom. Jag vill berätta de goda nyheterna. Skrika "Älskling, vi kunde varit gravida nu enligt pappret!!"