b a (r) n b r y t a n d e

Idag leker jag att jag har kontroll. Att jag är precis som alla andra. Vi ska avvakta med nya försök. Inget enkelt beslut men ett fattat sådant. Jag känner ett lugn. Blir inte skrämd av väntan. Känner kontrollen och tilliten, som alltid när jag står inför IVF. Nästa månad har vi ont om personal på jobbet. Jag vill inte stressa. Det är viktigt att nästa försök blir välplanerat. Viktigt för mig. Ska vi fortsätta att misslyckas vill jag iallafall känna att "vi gjorde allt, precis allt vi kunde". Månaden efter har vi bokat en veckas skidsemester med nära vänner. Jag vill inte medicinera, mensa eller böla mig igenom årets resa. Den är viktigt för oss. Vår återhämtning. Jag känner mig något förvånad över att inte vilja kicka igång med sprutorna direkt. Klara av detta ägguttag. Köra på. Fixa en liten höst bebis. Jag har gett upp det där med beräknad ankomst. Så många gånger som jag suttit räknat månader. Aah, en unge till midsommar, i september, till jul, till min födelsedag osv osv. Det funkar inte. Jag är så trött på min fixering. Så nu tar jag över för en stund.