b a (r) n b r y t a n d e

En ba(r)nbrytande blogg om ofrivillig barnlöshet och vanlig hederlig ångest

Att leva med oro alltid

Kategori: Sorg

Han känner min oro min lilla kille. Han hör mina uppmaningar. Mina blickar. Min frustration. Min ledsamhet.

Jag tänker att det kanske känts annorlunda om jag blivit gravid under den där resan till Thailand. Den där första månaden utan preventivmedel. Att jag varit mindre oroad. Känt större glädje och mindre sorg. Ibland när människor säger "visst är det fantastiskt med barn" så tänker jag ofta att ja, det är det största som hänt mig men också det och så finner jag inte ord. Jag är ledsen för min depression och arg. När vi var ofrivilligt barnlösa tänkte jag att "bara om jag blir gravid" när jag sen blev gravid levde jag i ständig skräck över att något skulle gå fel. När han sedan föddes kände jag mig dålig och värdelös. Nu känner jag mig otillräcklig och förtvivlad över min oro då jag vet att det är oron som skadar mitt barn mest.

Vi lämnar killen hos mormor och morfar i helgen. Två nätter, en för vi behöver och en för att jag önskade tid för mig själv. Han är glad, kontaktsökande och lugn såfort vi kliver innanför dörren till mina föräldrar. Jag blir förvånad. Ser inga tecken alls på att han är introvert. Tittar upp när vi vuxna har ett samtal, följer oss när vi pratar, ställer sig på fötterna och vill resa sig, vinkar på samma sätt som morfar, härmar och vill gå,gå,gå. Inget pip, inget gnäll bara nyfikenhet. Han är i harmoni och jag har gråten i halsen när vi säger hejdå. Vad gör din mamma med dig? Hur reparera jag det här för oss?

Jag måste ha mer vägledning. Jag måste ta hjälp, hjälp, hjälp. Det är bra. Och så börjar jag med att inte läsa på nätet. Och sen förlåter jag mig själv. Vi börjar där.

KOMMENTARER:

  • E säger:
    2017-03-18 | 10:37:20

    Hej! Skrev förut om mitt barn. Jag var orolig för anknytningen mellan mig och mitt barn pga all oro och för min del att jag jämförde hen med andra barn osv. Idag är jag lugnare. Tänker mer en dag i taget. Inser att utveckling går så olika för person till person. Vi har väldigt stark anknytning idag. Jag tror inte du behöver oroa dej då ni har grunden. Jag tycker inte heller det låter som om ditt barn har mycket som tyder på autism genom din beskrivning. Ta en dag i taget!

  • E säger:
    2017-03-18 | 10:37:20

    Hej! Skrev förut om mitt barn. Jag var orolig för anknytningen mellan mig och mitt barn pga all oro och för min del att jag jämförde hen med andra barn osv. Idag är jag lugnare. Tänker mer en dag i taget. Inser att utveckling går så olika för person till person. Vi har väldigt stark anknytning idag. Jag tror inte du behöver oroa dej då ni har grunden. Jag tycker inte heller det låter som om ditt barn har mycket som tyder på autism genom din beskrivning. Ta en dag i taget!

Kommentera inlägget här: